VeckansDikt v-13




Hickory Dickori

Hickori dickori docka
musen sprang in i en klocka.
Klockan slog ett
musen fick det hett.
Hickori dickori docka.

Hickori dickori docka
råttan kröp in i en klocka.
Klockan slog åtta
ut flög en råtta.
Hickori dickori docka.

Veckans dikt V-11

En gång

En gång blev jag biten
i näsan av en struts.
Min näsa lossna
och började rosta.
Jag putsa med fönsterputs.
Då hoppa den tillbaks med en studs.

En gång såg jag ett lejon
som snubblade på en mask
och föll pladask
i en tändsticksask
som låg i en kasse slask
full med kaffeblask.

En gång kom en tiger
och åt upp läraren.
Vi skar upp dess mage
och ut kom Tage
men utan några ben.
Ja, usch vad han var klen.


Ur Fria fantasier(Clas Rosvall)

Veckans dikt V-10


Hejsan Skee och Grebbestad! Kan ni skriva en lika tokig dikt som vi röstat fram?


Lingonben


Tomtefar i skogens brus
sitter som ett päron.
Han har inget eget hus
allt i sin stora näsa.

Söt och blöt är skogens fe
trollen är bjudna dit på te.
Det lilla trollet! Pass för de!
Nu ska mormor bada.

Väva och spinna natten lång
prinsen är här i fjorton språng.
Hopp och hipp och huppla
hästen heter Sverker.


Povel Ramel

Hej på er alla! Här får ni en egen dikt från Skee, en dikt som handlar om tid.Tid som gått men som ändå på något sätt finns kvar.

Tid kommer och tid går
Gammal tid och ny tid
Tid vi får och tid som består
Gammal tid kan komma tillbaka
inuti mig
kommer rakt in i mitt hjärta
jag är barn igen
igen, igen
Jag använder mina tankar.
Jag tänker, jag kommer ihåg
den gamla tiden
Jag tänker, jag kommer ihåg
och den finns
och jag minns den gamla tiden
den gamla tiden som varit.
Jag kan aldrig uppleva den på riktigt igen
men den finns
och jag minns
så känge jag vill
och lite till
Jag kan ligga i gräset på sommaren
titta upp i himlen
det känns som om jag krymper
jag blir liten
det känns skönt
tiden går liksom baklänges
jag är barn igen, igen ,igen
så länge som jag vill
och lite till

Veckans dikt v-9

En liten fågel
 

En liten fågel i en bur
fick flickan Karolina,
med två små ben och gyllne näbb
och vingar gula fina.

Den sjöng som ingen sjungit förr
en sång som var canarisk-
och Karolina hörde på
så snäll och exemplarisk.


Lennart Hellsing

RSS 2.0